I måndags började vi med dagliga promenaden igen. Kändes jättegott, men lite läskigt. När jag var ute och gick med mamma och barnen sist, skrek Nicci typ hela tiden och fick bäras! Men det har gått bra, han har sovit hela vägen. Började i små backar för att se om jag fortfarande har ont i fogarn. Det har jag knapt alls! Men däremot har jag fått obehaglig träningsvärk under rumpan typ. 

Idag är Nicci 1 månad :) och en dag! Min stora pojke väger hela 5290g och börjar bli tung att bära i bärsjalen. Jag har en aldonia bärsjal som är elastisk och av ekologisk bommul! Dock elastar ju den sej, efter en stund sitter han lixom längre ner. Men det gör ju inget och jag kan ju knyta om den, då blir han ju högre upp. 

 

Det började på måndagen, skulle baka det superenkla Ernst-Brödet! Vet inte vad som hände, blev fel men degen blev kladdig på konstigt vis. Försökte rulla ihop det och snurra men blev knas. Hade morot i denna gången och endast lite flingsalt. Slutprodukten blev bra men ändå. Nästa gång blandar jag i morötterna i smeten, istället för att snurra in dom!

Tisdag skulle bakats frallor och bullar men blev drömrulltårta  istället, fast ändå inte. Den första blev bränd fast den bara var inne i 4 minuter! Smack i papperskorgen! Den andra var inne på lägre temperatur, såg perfekt ut när jag tog ut den. Vände på den och den flöt iväg! Helt kladdig innuti! Cimberli sa då, mamma, vi kan baka rulltårta imorgon istället.

Onsdag blev kanelbullar, dom blev faktiskt bra, kan bero på att min svägerska kom och hjälpte till med penslingen och pärlsockrandet! Sen blev det en ny drömrulltårta, denna blev jättebra! Cimberli ropade JA, Vi KLARADE DET!

Den 21 augusti kom äntligen bebin! Närmare bestämt Lexus Nicci Andreas! 4320g och 53cm!

 

Här är lite ur förlossningen, dom smaskiga bitarna;

 

Vakna vid 02 med små värkar, jippie tänkte jag nu föder ja snart! Min bm hade sagt att ja antagligen skulle föda fort, när jag började få riktiga värkar skulle jag åka in och ringa förlossningen på vägen. Blev inte riktigt på de viset. 

 

Mamma skulle jobba, ja messa vid 5 tiden att idag ska jag föda. Pappa kom vid halv 9. Sen åkte vi in till förlossningen, då hade jag haft 5 min mellan värkar sen kl 5! 

 

Jättemysig bm, jag öppen 4 ynka cm. Men fortf optimistisk att här kunde de gå fort. Fick sagt att vi skulle gå runt på sjukhuset i 2h, att andreas kunde äta, jag med fast lite om ja va sugen. Sagt och gjort, sen tyckte ja det va tråkigt och ville åka iväg fast ja inte fick. ÖB blev det, handla tvättservetter och massa annat. 3 värkar på ÖB och en utanför.

 

Tillbaka och öppen knapt 5,bm hade fixat ett förlossningsrum till oss, men ja ville gå lite till, blev ett varv runt hela sjukhuset.

 

In på förlossningsrum och öppen 5 fortf, då var det skiftbyte! In kommer en barsk bm, hon va inte äldre än 40 kanske men betedde sej som en pensionerad bm som jobbat alldeles för många år och tröttnat på att folk har ont eller nåt. 

Det första hon säger är , ja du ser ju inte speciellt smärtpåverkad ut, ne jag vet, jag ser ut såhär svara jag. Sen börja det jobbiga tjatet om smärtlindring, nej tack svarar jag. Tycker det är konstigt, om jag inte ser ut att ha ont, varför tjata om bedövningar då? Iof hade jag en värk på 125 på kurvan när hon såg på, men ändå! 

 

Sen ville jag bada! Smärtan var fotrf helt okei! 

BM ville ge levemang för att få igång värkarna som numera hade 10 min imellan. Jag ville inte det, men hon gav sej inte utan tjatade och sa att såhär gör vi på detta sjukhuset. Haha, jag ju fött 2 barn där innan och det har aldrig vart på tapeten innan!

 

Efter många diskussioner blev hon nästa sur, jag envisades med att hon skulle spräcka vattnet med elektroden, den som ska sitta på bebins huvud. Sagt och gjort! Men bebin va stressad och vattnet grönt, han hade bajsat! Inte fick jag bada då. 

 

Sen tjat om bedövning igen, för 20:de gången.

Denna gången sa jag TACK men NEJ tack, jag säger till om jag inte står ut av smärtan, med väldigt bestämd ton. Då förstod hon. 

 

Sen kände jag att nu gör det ont, och trycker ordentligt neråt. 

Jippie! krystvärkar!

 

Sen kom huvudet, hon tog vattnet vid 16, kl 17,29 började jag ta i. Wow vilken bamsebebi tänkte jag. Hände ingenting när jag tog i. Inga starka krystvärkar hade jag heller, ingen riktig hjälp. Tänkte shit nu får jag faan ta i 10 gånger mer, sagt och gjort och ut kom ett huvud! Syret gick ner till nåt på 60 på bebi och dom bad mej ta syrgas. Jag trodde att bebin skulle komma på ett tryck till men inte, hade ingen kraft utan bad att få vända mej om då jag stod på knä, Efter nån minut kommer en krystvärk och ut kom bebin! Jag han inte vända mej om utan hann lägga mej på sidan bara! 

 

Då den kom ut, var den blågrå och tyst, men det anande jag innan, eftersom syret va lågt. Men då börja dom gnugga på den och jag såg en pung! Men sa jag, det är en liten pojk! Ingen liten pojk sa barnmorskan barskt. Ja tyckte att han såg liten ut, men va vet jag, hon kanske precis förlöst en 2320g bebi!

 

Men vad förvånad jag blev, trodde det skulle vara en tjej. När jag tänkt färdigt detta skrek han, puh!

Konstigt hur stora Nicci kunde komma ut ur  sk lilla mej! Piece of cake!

Ja va jätteglad, Andreas med, Nicci var glad när han fick bröst! Han åt upp mej nästan.