Gekås och Hallifornia
Jag och Nicci bestämde oss för att åka till Gekås! Jag skulle kika på vad han önskar sig när han fyller år.
Han blev trött nästan direkt och somnade sött i vagnen. Ja fick hämta lite mjuka saker så han skulle sova gott, valde tofflor och magiska dammtrasor!
Jag gick runt en bra stund och väntade på att han skulle vakna och tillslut fick jag väcka honom. I vanliga fall brukar jag ha en väldigt detaljerad lista som jag går efter när jag är där men denna gången var det enda jag bestämt mig för att köpa fiske-saker. Och självklart en vajersåg till mitt paracord-armband som jag ska göra. Googla om du inte vet vad det är.
Sedan åt vi lite mat, betalade och åkte hem!
Hallifornia!
Jag hade bestämt att vi skulle dit eftersom vi missade Hallifornia förra året. Det är en träff i Varberg med massa street food och coola saker man kan åka, exempelvis skateboard-ramper och surfingbrädor och ställen med väldigt skön musik. Det är en underbar blandning av sköna människor och jag älskar det!
Här står barnen redo för äventyr.
Vi hade bjudit hem ett par vänner den helgen, men eftersom det var Hallifornia-helgen så bestämde vi att vi skulle till dem i stället då de bor i Varberg. Vi möttes upp och startade med att försöka välja mellan de olika matvagnarna. Hur mycket olika god mat som helst, inget som man brukar laga hemma!
Här står jag med hår i ansiketet och med mat som jag inte riktigt vet vad det är. Jag kunde inte ens avgöra vad brödet var gjort av. Fantastiskt gott var det iaf!
På en av scenerna kom det upp en man klädd i Jeansjacka, svart t-shirt och jeans. Jag misstänkte att han var från Veddige och var Varbergs-raggare. Men då plötsligt börja han dansa som Michael Jackson. Helt galet. Jag älskar när folk förvånar och älskar när mina antagningar inte stämmer. Han var hur gym som helst och jag lovar att han gjorde varenda rörelse rätt in i minsta detalj. Sen om han var från Veddige eller inte tog jag aldrig reda på.
Efter Michael kom det upp en som vunnit poesi sm eller något liknande, hon upprepade att hon kom för sent i typ fem meningar och sedan började hon svära högt och tydligt åt matte och engelskalektioner, då gick vi för jag hade inte en aning om vad hon skulle säga mer. Det räckte med FAN, HELVETE och några mer fula ord som jag redan kunde men som jag gärna inte vill att barnen ska säga slentrianmässigt.
Här står Nicci redo för att åka skimboard! Han var jätteduktig! Man springer och kastar brädan och sedan hoppar man upp på den medans den åker. Efteråt gick vi till stranden och barnen badade på barnens badstrand vid fästningen i Varberg. De behövde verkligen svalka sig i denna sköna värmen. Det var jättemycket folk på stranden, varav en kille som gjorde bakåtvolter i timmar.
Eftersom Nicci ser ut som en surfare/skejtare faller det ju naturligt att han behövde köpa något av det. Jag fick prutat ner en fin men dyr glidar-skateboard. Nicci blev överlycklig och hoppade genast upp och åkte på den. Men eftersom vi inte hade med någon hjälm fick vi turas om att hålla honom i handen.
Sedan åkte vi med vännerna och ät god mat! Efter det drog vi vidare till Espevik och sov där.
Jämtland
Mike och Emilio redo för kvällsfiske!
Jag och de största barnen bestämde oss för att åka upp till Jämtland. Till Vallsjön som ligger 10 mil från Östersund. Utanför Kälarne och Hammarstrand. Min svågers släkt har stuga där. Det är ca 90 mil och det tar en stund att köra dit. Typ 9-10h beroende på hur länge barnen orkar sitta i bilen och hur mycket vägarbeten och köer det är i Stockholm.
Det är alltid en magisk känsla när man väl är framme! Här åker kusinerna bräda.
Resan upp gick hur bra som helst. Vi stannade först och åt i Mjölby, vid Gränna. Sedan stannade vi för barnen ville ha glass och bilen ville ha olja. Ölja ölja. Sen stannade vi och tankade bredvid en polisbil, enda polisbilen på hela vägen. Cimberli somnade men vaknade av att jag körde på nåt pudergrus så bilen gled hit och dit. Någon hade krattat vägen åt fel håll, det var lixom vågräta fåror. Sedan hade de lagt på nåt puder som var superhalt. Kändes som blankis och tre gånger blev jag riktigt rädd att jag skulle glida i diket. Cimberli sa då: kör inte så fort då mamma. Tur att hon är smartare än mig. Jag saktade ner och sen var vi framme.
Detta var typ det enda vi såg av prinsessorna på hela tiden. De var så glada över att få va tillsammans så det lekte i princip själva hela tiden. Mike och Emilio fick bara va med när det passade sessorna.
Mike ville hela tiden åka ut på surfingbrädan, han tyckte det var jätteku! Men helst ville han åka ut själv.
Här övar han på att stå på den, efter att ha åkt till andra stranden med kusinen. När jag tar kortet ska han dock precis hoppa av.
Vi hade så varmt och tre skogsbränder runt om oss. Jag bestämde mig för att vi skulle va frivilliga brandmän men precis när jag satt och slog in numret på telefonen sa min syster: men ni kommer inte få släcka bränderna, ni kommer nog få dela ut mat. Där tappade jag min energi och la genast ner telefonen. Inte tänkte jag sitta i ett tält och byta ut den svettiga osten på ostmackorna. Jag vill köra brandbil eller spruta vatten, eller vattenbomba. Kanske var egoistiskt tänkt av mig men jag insåg att jag kanske inte var någon bra teamarbetare just när det gäller brandförsvar.
Här satt vi och njöt av värme och mat varje dag och varje kväll! Så gott! Nallehunden låg och svettades under bordet hela tiden, hon var så varm och helt slut. Vi grillade endast en gång och då använde vi gasolgrill. Två veckor före hade en bonde 300 m bort plöjt sin åker och då hade skopan stött emot en sten, bonden hoppade genast ut med brandsläckare och försökte släcka elden men den spred sig supersnabbt. Som tur var fick de stoppat branden snabbt!
Vi fiskade varje dag. Givetvis hade jag flytväst ute på sjön. Vi fick abborre och massor med gäddor. Jag ville meta en av dagarna men maskarna hade torkat. Jag provade med gäddöga men det var visst ingen fisk som gillare det. Vi hade fisketävling hela veckan och jag valde det vinnande laget såklart. Vi vann med 27 - 13 tror jag det var.
Vi bestämde oss för att damma av racerbåten och åka saker efter den! Det var inte helt enkelt då den stod fastbunden uppe på land men eftersom vi var ett positivt gång gick det hur bra som helst. Båten var dock väldigt vinglig och höll på att kantra några gånger, jag fick agera tyngd och var typ 5mm från att ramla i tillsammans med den lilla båten med den alldeles för kraftiga motorn. Men det gick bra! Här ovan njuter Cimberli och kusin Novis åker keeboard bakom båten!
Mike kom även över sin rädsla för hög fart. Han har tidigare vart väldigt reserverad och jag tror det beror på att han haft och fortfarande har lite dålig balans. Tiger-Mikes kropp får lixom jobba på ett annat sätt och använder andra muskler för att kompensera upp balansen. Men denna gången åkte han 4-hjuling med en person som är lika lugn som honom och som Mike genast fick fullt förtroende för. Så nu älskar han hög fart! Jag fick dock be personen sakta ner lite med Mike då jag fick 100 katastroftankar och bilder i huvudet av barn och fyrhjulingsolyckor.
Wakeboard-åkning. Jag försökte åka med förstor våtdräkt och flytväst på mig. Jag kom upp på första försöket men faceplantade ganska snyggt. Sen kom jag nästan upp några gånger, sedan var jag jättetrött i underarmarna. Träningsvärk i en vecka efter i hela kroppen, av ett nästan åk!
Allt flöt på så bra (no pun intended)! Jag och syrran var ute flera gånger en uppblåsbar madrass, eller egentligen är det en sån uppblåsbar dubbelsäng. En av gångerna flöt vi iväg så Emilio fick hämta oss, en annan gjorde jag kullerbytta ner i vattnet, så klart. Även Mike uppskattade madrassen och trots att vi satt några meter ifrån honom blåste madrassen iväg och jag fick kanota mig ut och hämta honom, han tyckte det var jättekul.
Efter en underbar och skön vecka bar det av hemåt egen. Cimberli, Mike, kusin Novis och jag åkte hem till Övre krok =)
Konsert-sommaren!
Jag och några systrar fick för oss att vi skulle spinga Color Obstacle Rush. Det var ett lopp i Göteborg på fem km och med 20 hinder i. Först tänkte jag att det lät rätt långt men enligt mina beräkningar skulle det vara ett hinder per 250m. Då kändes det plötsligt lättare. Det var enkla hinder och jättekul att springa det! Det stod folk och sprutade färg och så fanns det färgbomber som man kastade på varandra. Jag fick orange färg sprutad rakt in i örat, vilket inte är min favouritfärg, önskar det vore rosa.
Men en av tre var sjuk, i vanlig ordning. Så det blev bara vi två men det räckre gott och väl =)
Som ni märker är jag inte så jättenoga med att ta bra foton, som vanligt. Men det var verkligen en upplevelse att se Nationalteatern, jag var lycklig hela konserten!
Eftersom denna sommaren är vad jag kallar för konsert-sommar så hade min plan varit att gå och kolla på alla Artister jag gillar! Först ut var Nationalteatern, sen Offspring, på tredje plats Chris Kläfford, fjärde Eminem, femte Ed Sheeran och sist ut Britney Spears! Tänkte eventuellt klämt in nån Lisebergsartist med. Nationalteatern och Chris Kläfford var avklarade och Eminem blev ju fiasko. Nästa konsert var Ed Sheeran på Ullevi! Vi skulle sovit på hotell med goda vänner och allt var planerat! Det slutade med att två av sju fick stanna hemma. Andreas för Cimberi var sjuk och en annan fick va hemma i bihåleinflammation. Galet.
Det var så go stämning och alla var verkligen där för att njuta och lyssna på den gulliga Ed! Han var ensam på scenen och så duktig och så grymt musikalisk!
Men det blev en fantastisk kväll ändå!
Cimberli
Här är min bästa coolaste vackraste Cimberli på sin 8 års dag!
Hon var jätteglad hela tiden trots att hennes kusin inte kunde vara här och fira henne som planerat.
Såhär glad blev hon när vi äntligen vaknat och firade henne!
Hon fick välja mat och valde kyckling-tacos till lunch och pannkakor till kvällsmat. Hon ville haft Rainbow cake men eftersom killarna var sjuka och vi knappt vart hemma hade jag inte hunnit baka en sådan! Andrahandsvalet var givetvis marsipantårta! Så Andreas och C åkte iväg och köpte det på finbageriet.
Hon är den bästa tjejen jag vet. Så rolig, cool, snäll, empatisk, envis och vacker!
Mike var fortfarande dålig en vecka efter han insjuknat, trött hängig och dålig i magen. Nicci och Andreas var dåliga länge de med. Då fick även Cimberli jobbig feber och blev dålig. Men inte på samma sätt som de andra. Nej hon fick halsfluss på något märkligt sätt. Snabb-sänkan var väldigt hög och läkaren var bekymrad. Så in med dunderkur av penicillin och vila var receptet. Tydligen bet inte magsjukan på oss tjejer! Puh!
Vattenskada och Mike
Vi kom ju hem på natten och märkte inte att frysen stått öppen hela tiden vi vart borta, förrän dagen efter när Mike skulle ta en glass. Allt som funnits i frysen hade blivit i likvid form, allt hade smält helt enkelt. Golvet var vattenskadat och det hade runnit vatten under frys, kyl och under skåpen. Som tur var hade plastskyddet under stoppat läckan från att gå upp i gipsväggen. Det blev att ringa försäkringsbolaget och anmäla skadan och den förstörda maten, och diskutera den öppna planlösningen. Han på Folksam lovade att de skulle byta hela golvet och inte bara det i köket. Golvläggaren jag pratade med var inte så säker på att folksam verkligen ville betala bytet av hela golvet. Vi får se. En man var här och mätte skadan med. Han ska sedan komma tillbaka någon dag och se om golvet torkat.
Det positiva är att vi äntligen hittade tv-krontrollen som vart borta i flera månader. Den låg så fint där under. En annan sak är att vi kommer byta golvet, det tycker jag ska bli kul! Undra vilket golv vi ska välja nu då!?
På kvällen fick Mike den värsta magsjukan jag varit med om. Jag trodde först det var matförgiftning eftersom han ordagrant kräktes hela tiden och blev så dålig så fort. Han hade nämligen ätit gammal glass som han hittade i den varma frysen. Hur mycket han ätit visste jag inte. Jag var bara ute någon minut och berättade för Andreas om frysen, när jag kom in hade Tiger-Mike redan ätit glass.
Mike blev uttorkad på bara några timmar fast att jag satt och skedade i honom dryck hela tiden. Han hade jättehög feber som vägrade sjunka trots ipren och alvedon. Han var så dålig stackaren så jag ringde 1177 och de sa att jag skulle åka in direkt till barnakuten. Väl där inne togs de prover och Mike som inte pratat sedan natten bara låg där, det var så jobbigt att se honom sådan. Vi fick komma upp till barnavdelningen, där fick han dropp hela kvällen och natten. Han mådde ordagrant illa hela tiden. Tillslut fick han medicin mot illamående och då blev han lite piggare.
Dagen efter var han lite bättre. Jag försökte få Mike att kolla lite på ipaden. Men han orkade varken kolla på eller hålla i den.
På kvällen tyckte jag att Mike var piggare. De ville egentligen haft kvar honom utan dropp en dag till men jag kände att jag lika gärna kunde skeda i honom vätskeersättning hemma. Efter sjuksköterskan kollat med läkaren gick de med på att släppa hem oss på permission. Men de lät rummet vara kvar om vi behövde komma in igen. Som tur var stämde min magkänsla och Mike blev bättre!
Vi kom ju hem på fredagen och på söndagen skulle min syster och hennes barn kommit. Sedan skulle vi firat Cimberlis födelsedag måndag morgon och sedan skulle jag och Andreas flugit upp till Stockholm och kollat på Eminem. Jag hade sett fram emot det så mycket. Jag hade betalat sjukt överpris för biljetterna och var laddad till tusen. Men jag kunde inte lämna Mike när han var så dålig såklart. Så jag gav bort biljetterna och de som fick dem var mycket nöjda! Sedan blev Nicci och Andreas dundersjuka. Men de klarade sig från uttorkning i alla fall. Och så blev Andreas tvungen att åka upp till Norge och jobba, trots semester och sjukdom. Men så är det ibland!
Franska Rivieran
Efter några intensiva dagar i Paris var det dax för den Franska Rivieran. Jag hade googlat på Nice och Antibes och det verkde vara jättevackert där.
När vi flög från Sverige till Franktrike landade vi ju på Charls de gaulle (CDG) flygplatsen. Nu skulle vi flyga från Paris Orly (ORY). Helt ärligt så mäkte jag inte att jag bokat flyget till Nice från Orly förrän vi var i Paris och jag kollade biljetterna, hehe.
Vi flög tidigt på morgonen och det tog 1,5h så var vi framme i vackra Nice! Natten före sjönk temperaturen så när taxin hämtade oss kl 5 på morgonen var det bara 8 grader ute. Så kallt! Elementen i bungalown var inte på under natten så jag frös hela natten. Här på bilden ovan sitter Mike i väntan på taxi till det impulsbokade hotellet, han är väldigt nöd med värmen.
Efter den första campingen i Paris bestämde vi oss för att inte sova på camping i Antibes. Resten av sälskapet som var med skulle ju fortsätta husbils-campa. Men vi var rätt trötta på det så kvällen innan flyget mot Nice bokade vi hotell.
Den här bilden summerar ganska bra hur vi kände när vi kom fram och checkat in!
Hotellet var ett lägenhetshotell. Vi tog någon timma på hotellet sedan gick vi ner till den fina båthamnen och sedan vidare till stranden. Det var jättevarmt och så vackert. Alla människor verkade så avslappnade och så vackra.
Den här hamnen gick vi förbi när vi skulle till stranden. Så vackra båtar. Vissa var gigantiska och nästan lite läskiga.
Vi flög ju på fredagsmorgonen och då var det midsommarafton. Kändes märkligt att va i Frankrike på midsommar. Året före husbils-campade vi på Daftö och året före det på Astrid Lindgrens värld. Men i år var alltså första året som vi inte firade i Sverige.
Här är Cimberli midsommarklädd. Egentligen skulle hon haft samma klänning som på skolavslutningen men den var så puffig att den inte fick plats i resväskan. Älskar hennes val av skor!
Lite senare åkte vi tåg till Biot där de andra sällskapet campade. Tåget dit gick varje timma och det tog bara fem minuter att ta sig från Antibes till Biot. Andreas gick och köpte biljetter som han sedan tappade. Rätt kul ändå tyckte jag. Andreas och barnen tyckte inte det var lika kul. De har inte samma humor som jag. Eller så ser dom helt enkelt inte det roliga i det.
Tillslut var vi framme och fick firat midsommar på en camping som heter Camping du Pylone. Det var en liten camping som inte heller hade toapapper eller toalettsitts. Märkligt! För övrigt ganska enkel camping den med.
Nedanför campingen i Biot fanns en stenstrand. Den var ganska jobbig. Dels var det jobbigt att gå i de varma stenarna och sen var det svårt att ta sig ner och upp ur vattnet. Man sjönk lixom ner och det gjorde rätt ont i fötterna. Det blev även djupt direkt så barnen kunde inte stå i vattnet utan vi fick hålla i dem. Som tur är finns det gott om sandstränder i närheten.
Nicci råkade ploppa ut och krossa ena glaset ur Andreas glasögon. Jag tyckte som vanligt att det var rätt kul gjort. Det tyckte inte Nicci och Andreas. Sedan gick han runt med dom trasiga solglasögonen hur länge som helst.
Staden Antibes var en gammal mysig stad. Massor med mysiga restauranger och caféer. Damer med fina klänningar höga skor och små tuffsiga hundar. På varje liten smal gata fanns mopeder och Ateljéer. Allt va ganska dyrt men så mysigt. Utanför en affär satt en ensam dam och åt tapas och verkligen njöt av allt som fanns!
Jag såg inte en enda person som stressade fram. Eller så så syns det kanske inte på fransoser när dom är stressade.
Jag och C gick in på ett trevligt men dyrt bageri och köpte macarons. Damen före fick sina i en fin ask, vi fick våra i en rätt ful påse. Andreas råkade köra över hälften av dem med vagnen. Jag tyckte även det var rätt kul, speciellt eftersom jag fem minuter innan bad honom hålla koll så han inte tappade dem och körde över dem. De som inte var krossade var jättegoda. Speciellt den med passionsfrukt-hallon.
Man kunde gå ut på typ en mur och se de största båtarna. Längst ut på muren satt den här snubben.
Här klättrar barnen fort som tusan upp i en gubben / bokstavsfiguren.
Jag fick hänga mig i Niccis ben för att få ner honom. Han skakade av mig några gånger men tillsist gick det. Puh!
Här sitter vi utanför hotellet precis efter vi checkat ut! Jag är inte så blek IRL.
Vi flög från Nice till Landvetter sent på torsdagskvällen. Nicci somnade i lyftet och de andra strax efter. På bilden är Nicci Mike och Mike är Nicci. Mikes ben är där någonstans. Så skönt att komma hem efter 11 dagars resande!
Paris!
Vi åkte buss från campingen till Disnayland, sedan bytte vi till tunnelbana. Det tog cirka 30 minuter från Disneyland stationen in till Paris. Nicci blir lätt lite stissig när han inte vet vad som kommer hända. Han visade detta genom att vilka klättra runt i spårvagn/buss/tåg. Vi avledde honom så gott det gick.
Vi hoppade av vid stationen som ligger precis nedanför Triumfbogen. Charls-de-Gaulle-stationen ( som för övrigt allt heter i Paris ).
Här står Cimberli och flossar framför Triumfbogen. Samtidigt står två synskadade bakom och kollar mobilerna.
Det var ännu en jättevarm dag och som tur var så fanns en glass-görare precis bredvid där.
Jag vet inte riktigt vad det är gjort av. Men den glassen är så god! Man får välja själv vad man vill ha i och på glassen. I Spanien har de färska jordgubbar som de hackar i men här hade han jordgubbssylt. Jag valde jordgubb och barnen valde m&m på och i glassen. Eller om det är youghurt? Den tillverkas i alla fall genom att man häller glass-sås på en iskall platta som man sedan skalar av och lägger i en bägare.
Jag och Cimberli fick syn på Eiffeltornet och vi började gå mot det! Men efter ett tag märkte vi att husen i staden var så höga så vi tappat bort tornet. Men vi hamnade på den fantastiska gatan Champs-Élysées. Det gick runt en salig blandning med människor. Många av dem kändes stressade men vissa strostade som vi gjorde. Jag såg flera människor som såg ut och var klädda så som man ser att Paris-folk ser ut i film, underbart! Damer med fina hattar och trendiga kläder, män med baugetter och basker. Vi ville inte görna gå in i de finaste butikerna med barnen, då de var både trötta och förmodligen skulle börjat pilla och peta på saker som såg roliga ut.
Den här stod i en bil-affär, tror jag det var. Mike ville sitta i racingbilen först.
När det var Niccis tur började Mike försöka dra i låtsasgubbarna som var runt bilen samtidigt som Nicci sprang fram och försökte dra loss ena däcket. Samtidigt som Andreas försökte fota. Jag fick lyfta barnen därifrån för de tyckte att det var toppen att leka med den bilen. De tyckte inte vakterna i butiken =)
Ena sportbutiken hade en egen DJ som stod och spelade. Gott att prova Nike-skor till bra musik! Bra koncept!
Tillslut tog jag fram kartor i telefonen och det visade sig att vi var en bra bit från målet - Eiffeltornet. Men vi traskade på i den supervarma solen och plötsligt så var vi framme.
Cimberli hade tidigare bestämt att vi skulle åka högst upp i tornet, bara jag och Cimberli. Det såg ganska högt ut alltså. Vi hade hört att det var dyrt att åka upp. Men det kostade 25€ för mig och 5€ för Cimberli. Hade även hört att det vi skulle få stå timmtals i kö, men vi stod kanske 40 min. Men så var detta återigen en vardag och veckan före högsesong. Det var så värt det, även om benen var som spagetti hela tiden och jag bara ville ner igen. Magisk men läskig upplevelse!
Här är vi uppe i första delen av Eiffeltornet!
Här står Cimberli i mitten av Eiffeltornet. Vi åkte upp i östra tornet och fick ta tre hissar för att komma ända upp. Det var så mycket högre upp än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Helt läskigt! På de olika planen fanns bland annat toaletter, souvernishopar och champagne!
Här flossar Cimberli högst upp i Eiffeltornet! Hon älskade det, gick runt och kollade överallt och ville gärna stå och trycka sig mot staketet för att se så mycket som möjligt. Jag försökte va modig och tror jag lyckades! Det var förövrigt så mycket högre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jättehögt verkligen!
Cimberli ville gå ner men jag ville åka de snabba läskiga hissarn. Det hade tagit ganska lång tid att ge ner igen och efterson vi redan gått typ 8 km den dagen så ansåg jag att det skulle vara för jobbigt med trappor 300 meter ner. Vi åkte ner och till våran stora förvåning kom vi ner i västra hörnet. Alla hörn har inte hiss om jag förstått rätt.
När vi kom ner stod Andreas och killarna och sparkade på Niccis nyinköpta minifotboll. Det var avslappnade människor som satt och stod under tornet. Fyra Tungt beväpnade militärer gick runt och vaktade. För att komma in på området vid Eiffeltornet var man tvungen att gå igenom en metalldetektor, plocka ur allt i väskan och slänga tomma flaskor ( om man nu hade några, annars behövde man inte slänga några tomma flaskor =) . Även utanför DIsneyland och vid tågstationen där gick det runt tugnt beväpnadde vakter. Ovant men tryggt.
Tillslut gick vi trötta i benen tillbaka mot tunnelbanan/tåget. Men jag bestämde att vi skulle gå ner till en station som va närmnre än Charls-de-Gaulle. Vilket förmodligen innebar att vi skulle behöva byta tunnelbana. Utmaning tänkte jag, jobbigt tänkte de andra. Men eftersom de bara ville sätta sig ner efter den långa dagen gick de med på mitt förslag. Efter att fått hjälp av en tunnelbanearbetare så hoppadde vi på. Väl på baran fick jag försöka lista ut vad fasen personelen sagt att vi skulle hoppa av. Hon sa de tre gånger och jag missuppfattaded vad hon sa alla tre gånger. Men så kom jag på att vi skulle åka röd bana, då var det enkelt att lista ut vart banorna åkte ihop och var vi kunde byta! Chessie hette stället vi hoppade av på!
Vi hamnade vi på Disneystationen och konstigt nog orkade vi gå där ett par timmar till. Utanför Disneyland. Vi såg en del av fyrverkerierna och det var massor av folk som gick runt och hade trevligt. Mike hittade en liten tjej som var utklädd till Elsa, Mike sken upp och ropade på henne, hon vinkade och log tillbaka. Sedan tog vi taxi till campingen och alla somnade på fem minuter!
Disneyland!
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av parken. Inte alls faktiskt, jag läste lite om den innan vi åkte ner men hade ändå svårt att föreställa mig hur det var. Det var åkatraktioner och soverniaffärer överallt. Vi valde inträde till en av delarna, Disneyland Park. Det kostade 79€ för vuxna och 72€ / barn. Jag vet inte om det är dyrare under högsesong. Ville man besökt både Disneyland Park och Walt Disney studios Park kostade det 99€/vuxen och 92€/barn. Vi kände att barnen inte skulle orka gå igenom båda två på en dag så därför blev det bara biljett för ena parken. Innan man kom in på området röntgades väskor och man fick gå igenom metalldetektor. Det känndes märkligt men tryggt!
Cimberli tyckte som ni ser, att det var jättekul att kolla på prinsessklänningar! Jag hade hade velat köpa den och ha på mig den under hela vistelsen men Cimberli sa att "jag skulle lägga av för jag var pinsam." Besviken!
Vi var där på en veckodag före högsesongen. Det var mellan 20-80 minuters väntetid på karusellerna. Flera av åkatraktionerna var ganska svårt att se vad det var man skulle åka innan man stått i kön och kommit fram typ. Varje karusell var en överaskning.
Det fanns riktiga halvsmå bilar som man kunde köra. Dom hade en räls i mitten så man inte skulle köra av. Mike körde och vi bråkade om ratten. Det gick rätt fort när han gasade på. Kul kul!
En av de coolaste sakerna var broarna och grottorna.
På vissa ställen var det jättemörkt och jag fick barnens kusin att gå först när jag var skraj. Cimberli som har världens sämsta humor gömde sig i ena grottan. Jag blev riktigt rädd, vi andra delade på oss och jag gick ner en mörk gång och började ringa upp hennes GPS-klocka. Då hoppar rackaren fram och skriker böööööh! Jättekul tyckte hon, jag tyckte det var mindre kul men belönade henne för att det var ett kreativt skämt.
Vi hade sol och värme och det var en toppendag att va där på. Det var inte så långa köer i kioskerna eller till de små vagnarna som fanns överallt, där de sålde glass och dryck. Glassen var ordagrant iskall.
Jag hade läst att paraden skulle vara bra. den är kl 18 varje dag. Cimberli och Mike tyckte jättemycket om den, Andreas fick sätta Nicci i vagnen ( som vi hyrt där eftersom våran var kvar i Köpenhamn ) för Nicci somnade nästan på Andreas axlar. Så de missade paraden men Nicci var lika glad ändå när han vaknade.
Läskig figur men häftig drake som sprutade eld!
Eterson tåget går från Paris till Disneyland så var vi även där en kväll efter vi var inne i Paris, fast bara utanför Parkerna. Det finns massa saker att göra där med och flera mat-ställen. Här kvälls-flossar Cimberli utanför Disneyland.
Andreas hittade även sin bil där utanför!
Jag hade förväntat mig att det skulle gå runt sagofigurer till höger och vänster, men de få vi såg fick man stå i kö för att få klämma eller krama på. Såg i och för sig en gå runt, Kapten Krok, men han hade till synes väldigt brottom.
När jag tittar på bilderna och tänker tillbaka så hade man minst behövt en dag till där. Men barnen hade faktiskt inte jättestort intresse av att va där en dag till. Så var de jättetrötta från för de sov dåligt på grund av att vi flög sent kvällen innan. Nu hade vi ju bara drygt 3 dagar totalt i Paris. Vi hade minst behövt det dubbla om man skulle kunnat slappna av och njuta ordentligt av den mysiga staden Paris, och av Disneyland. Åker gärna tillbaka när barnen är sugna att åka igen, så man kan se allt som finns att se där, men det dröjer nog några år.
