Sälen -20
Barnen gick en vecka i skolan, eller snarare tre dagar! Jag var hos Revisorn för bokslut (som jag haft ångest över i flera månader) och så packade jag som bara den. Inget nytt behövdes till barnen, förutom skidstrumpor till de två stora.
Jag hade lagt fram kläder till Snobb-Mike. Jag lägger alltid fram kläder till barnen för hela veckan när det är skola. Även vid särskilda tillfällen läggs kläderna fram. Nu skulle vi iväg till Sälen och jag hade lagt fram kläderna ovan på bilden.
Mike (nyduschad därav galna håret) som i vanliga fall helst har skjorta och jeans/badbyxor valde pyamasen han fått av tomten istället för det jag lagt fram. Nåja, man måste välja sina strider! Älskar för övrigt hans Ninja-pyjamas!
Sedan bar det av mot Sälen! Några timmar senare, kanske 7-8h var vi framme. Konstigt nog var det knappt någon snö på hela vägen dit. Men när vi var 30 minuter från målet såg man att det låg snö i vägkanterna och på åkrarna. Vi åkte som vanligt upp till Sälen med goda vänner! Allt funkar perfekt med våra familjer tillsammans och vi trivs så bra med varandra!
Mike kände sig redo direkt när vi kom fram, fick köpt en hjälm och nya Gortexavantar på vägen med!
Ännu mer taggad var han när vi vaknade dagen efter! Jag med!
Kände mig som ett fånigt barn över att vara besviken för det inte var snö på vägen med fick lägga de egentligen obetydliga tankarna åt sidan och vara tacksam för jag var i Sälen och att alla backar var öppna = snö i backarna.
Här är Nicci på väg in i kön i en av alla barnbackar.
Här ska Cimberli och Nicci med i sittliften upp i höga backar!
Mike taggad! Mike åkte först själv med kände sig så osäker att vi fick köpa en sele till honom. Jag hade inte åka med honom för jag hade en inflammation i axlen, som makabert nog blev bättre i slutet på veckan trots mycket stavande med den!
Här är vi på väg upp till en svart backe. Älskar att mina blå skidkläder har RECCO lavinskydd, om det nu mot alla odds skulle vara en lavin i Lindvallen. Här har jag i mina Airpods, senare märker jag att musiken som spelades bara spelades i huvudet ( sjunger *för många bollar i luften* ). Plötsligt insåg jag att jag tappat ena Airpoden, tar upp telefonen och ska plinga dem (alltså hitta mina Airpods) och då glider telefonen ur min hand och börjar kana ner för backen. Iphone har bra glid ska ni veta, grymt bra glid, man skulle kunna tro att jag vallat telefonen med vad man nu vallar saker med! Som tur var stod det någon i mitten av backen som lyckades höra mina skrik, eller se mina pekningar. Bra med vattentät telefon ändå, telefonen var glad när jag fick tillbaka den och hade säkert gärna åkt en vända till i backen.
Så fint det är på kvällen! Här bär det av mot bowling! Jag vann givetvis, trots inflammation i axeln och bowlande med fel hand.
Här har jag kommit på den brillianta iden att vi alla skulle ta oss upp till toppstugan. Jag hade kollat kartor i förväl, eftersom jag har extremt dåligt lokalsinne, vilken väg vi skulle skida. När vi började närma oss märkte jag att det som vanligt inte stämde överens, hjärnan och omgivningen alltså. Vi var tvugna att ta oss ner för en av de stora backarna för att kunna ta oss upp till toppstugan. Man måste alltså upp, ner och upp, så dumt planerat av dem! Jag var så nervös för det var första gången Mike skulle åka sittlift. Jag tycker det är obehagligt överlag att åka, för det är högt och jag kan inte stoppa den själv. Mike fixade sittlifterna galant förresten! Jag håller alltid på att ramla när jag hoppar av, mer eller mindre.
Jag körde oss vilse som vanligt. Vi hamna offpist och snön var så djup, det hade snöat konstant i två dagar. Det var omöjligt att svänga då skidorna skar ner så där en halvmeter i snön. Killarna gick och jag åkte på huk rakt ner, slängde mig så klart ner åt höger och vänster ett par gånger då det gick för fort men ner kom vi. Till Fun Parken, så flera läskiga gupp senare åkte vi upp igen.
Här står Nicci vid brasan i Toppstugan och ser skrämmigt glad ut.
Älskar Mike på denna bilden, haha han är så skön!
Toppstugan är fantastisk! Så trevlig personal, varm och skönt inne och så kan man köpa både mat, dryck och fika, finns två restauranger i den. Kakorna är förvånansvärt torra dock, antar det beror på Sälen-luften...
När vi skulle åka tillbaka hade det redan börjat mörkna, eftersom det tog oss flera timmar att åka till Toppstugan! Älskar vägen tillbaka. Nedförsbacke och så vackert!
Cimberli ville självklart prova svarta backar. Jag åkte slalom som jag var besatt och när jag plötsligt tittar upp ser jag CImberli åka störtlopp nerför backen. Jättekul tyckte hon och önskade att det gått fortare. Jag förklarade när jag äntligen kommit ner att det är farligt att åka så fort för marken kan va ojämn med mera, Cimberli skrattade och sa att hon ville att det skulle gå ännu fortare och att dedt går så sakta om hon åker slalom. Detta upprepar hon förresten i varje backe, utom i Fun Parken, där hoppar hon i guppen. YES!
Mellandagar och Nyår -19
Mellandagarna började med att Cimberli åkte med ena kusinen hem. Där sov hon ett par nätter och hade det skoj.
Sedan åkte jag och hämtade hem hemma. Jag och Syrran passade på att äta på Madame i Värnamo. Där blev jag lite mesviken på menyn då det som kallades vegetariskt inte alls var vegetariskt. SÅ fick ta fisk istället, den smakade inte mycket men ölen var okei.
Jag och en syster började nyårsafton med Nyårsspinning! Det var så kul! Les Miles, är det högintensivt pass med sabba hårda vändningar! Efteråt fick vi bubbel och snacks! Perfekt start på nyårsafton. Jag älskar spinning!
Sedan for familjen Alfsson ner till Varberg. Vi blev bjudna på goda appetizers, god huvudrätt och god efterrätt (som jag bakat)! Det var även så mysigt sällskap med film och musikquiz och andra mysiga saker. Barnen lekte så fint hela tiden och det underlättar att de har en ovanvåning som barnen kan leka gott på.
Här klänger barnen runt i soffan!
Detta året var sonen (nedan på fotot) med, han har vi inte träffat på säkert 6-7 år! Så kul att få fira med honom med! Han är så kul, fin och så bra med barnen.
Här är vi ute och kollar på raketer. Jag har inte helt bestämt mig om vad jag tycker om det. En del av mig tycker det borde förbjudas för det är hemskt för djuren (en av mina två hundar, den som numera bor hos mamma, han är livrädd). Samma del av mig tycker det är idiotiskt ut miljösyn, även om det blivit bättre. En annan del av mig tycker det är nyår när man skjuter raketer. Men visst, gör alla raketer ofarliga, tysta och miljövänliga så är problemet borta. Jag är inte omöjlig utan kan ändra mig rätt fort, ibland fortare än vad som är sunt, sägs det...
Här har Nicci gett på att va ute och vi är inne med hundarna istället.
Paret vi var hos var hundvakter. Eftersom Zessie inte är rakterädd passade jag på att göra det tryggt för valpen. Den brydde sig inte om raketerna som tur var, ville mest gosa och ha uppmärksamhet hela tiden. Jag är inte rädd för valpar, inte små iaf!
Sedan åkte vi vidare till Espevik och sov där!
Helnöjd även med nyår!
Mer jul
Annandagen brukar vi fria med tredje delen av släkten, inte första inte andra men tredje delen. Men i år blev det ändrat. Vi alla sågs när vi firade mamma den 22 dec så då godjulade vi då.
Jag vågade först inte parkera där Tomtens renar skulle stå men kände mig sedan rebellisk som vanligt och parkerade precis där. Älskar mamma och pappas pyntande.
I år åkte vi därför direkt till Varberg, där mina föräldrar bor. När vi kommit dit satt vi alla i soffan och hade det trevligt när pappa plötsligt reser sig upp och säger högt att han ska gå och sopsortera. När pappan eller ja morfan går iväg är det ju för att han ska lura barnen och komma tillbaka i tomtekläder, det vet ju alla vuxna och endel andra med.
Han gick iväg och 9 minuter senare står tomten utanför dörren. Cimberli hade tidigare sagt att det är så magiskt hur morfar kan gå iväg och va tomte, för att sedan komma ut ur garderoben. Jag skrattade så jag grät när hon sa det och började genast fundera över min fars sexuella läggning. Men sedan förklarade hon vidare att hon menade att han alltid kommer ut ur klädkammaren fast det bara finns en dörr dit.
Så när Cimberli står och tar emot ett paket och tackar Tomten artigt, väluppfostrad som hon är, dyker pappa/morfar upp bakom mig. Alla vuxna och halva högen barn bara stirrar. Min syster börjar tjuta högt, ett uppskrämt tjut och alla ber henne vara tyst (varför hon som aldrig tjuter nu skulle börjat tjuta i vuxen ålder). Efter någon minut blir folk irriterade på systern och andra systern skakar lite i henne, då märker alla att det inte är hon som ropar utan jag. Jag var så rädd för tomten och inte blev det bättre när jag envisades med att stänka av alla mina sinnen och envisas med att tro att det var riktiga Tomten. När Tomten sedan bad att få en kram av mig när han gick fick jag panik. Så läskigt det är med Tomtar egentligen. Jag vet fortfarande inte vem det var eftersom jag, som i vanliga fall är sjukt observant på allt, varken ville känns vid dialekt, kroppslängd eller kläder. De andra var ivriga att berätta men jag tystade dem ordentligt.
Sedan gick vi in och fortsatte dela ut paketen utan Skumtomten.
Här är endel av paketen jag fick av Tomten. Mina föräldrar är verklgien helt grymma på att hitta på kul paket med bra saker i!
Här sitter Nicci i julklappströja och spelar julklappsspelet. Nicci är percis somjag, har alltid tur i spel. Jag spelar aldrig men om jag gör det, typ på jul eller på Liseberg, vinner jag 9 av 10 gånger. Nicci med.
När vi spelat klart var Zessie så trött så hon somnade på nyvunna Pikachu.
Jag och Mike med julstämning.
Vi sov över och åt en god frukost och härlig lunch innan vi begav oss hemmåt på eftermiddagen.
Hela Julen va perfekt!
