Ishockey
Nicci har ju börjat träna ishockey i Marks ishall i Fotskäl. Han tycker det är så kul och han har redan lärt sig att åka utan den där träbocken. Jag försöker få Mike att börja träna med men han totalvägrar, än så länge.
Här är Nicci i mitten med svarta kläder och vit hjälm! Han hade aldrig stått på ett par skridskor tidigare.
Han ska bli målvakt säger han.
Vi satt på läktaren och tittade på. Det är rätt kallt ishallen men vi hade underställ och andra tjocka kläder på oss.
Här myser vi!
Sedan gick vi in en stund till cafeterian som brukar vara öppen men den var stängd. Den brukar alltid va öppen. Sedan kom det in en tränare och ville beställa minst 50 korvar, förvirrande tänkte jag eftersom kiosken var tokstängd.
Cimberli är alltid varm. Hon sov hos sin bästis dagen före så därför fick hon låna kläder av henne, hon hade bara klänning med sig =) Men hennes jacka är så varm så hon måste ha den uppknäppt (enligt C inte enligt mig).
Vi får se om jag lyckas få Mike att vara med nästa gång!
Höstlov!
Så har ni haft ett bra höstlov? Vårar har vart jättebra! Cimberli har hunnit leka med sin kusin och firat sin bästa vän som fyllde år! Barnen har även klippt sig och vi har vart på BNK i Göteborg hos logopeden.
Jag har haft sjuk tandvärk och varit tvungen att åka till tandis. Jag var totalt livrädd och hade panik. Min storasyster brukar alltid vara med när jag lagar hål men nu var hon inte det. Jag är inte rädd för bedövningssprutan utan jag är rädd för den läskiga onda smärtan man kan få när tandläkaren borrar eller petar. Men två läkarbesök och hysteriskt mycket bedövning senare är jag just nu nästan smärtfri =)
Jag blev lite skev efteråt men njöt av att va smärtfri. Jag kunde inte prata på flera timmar efteråt, tungan fungerade inte.
Mike och Nicci har vart så nöjda med att vara lediga och de har lekt från morgon till sen kväll. Vi har även vart på Kolmården! Har alltid tänkt åka dit med barnen med det har aldrig blivit av. Syrran och hennes barn kom och sov hos oss och dagen efter åkte vi till Norrköping. Jag fick anstränga mig för att lyckas köra sakta då min syster tror att alla är civilpoliser och att mätarna i bilarna visar fel. Som tur var hade min bil fått dåliga bromsar (den gnisslade) så det gjort min bil gott att slö-köra. Nu är bilen för övrigt som ny igen.
Dessa barn. Här är vi på väg uppåt, vi stannade en liten bit från Norrköping för vi tänkte att det säkert skulle ta tid om vi köpte mat inne på Kolmården.
Väl vid ingången upptäckte vi att det gick runt massa utklädda människor och djur där. Så obehagligt.
Jag hade pratat med personal på Kolmården innan angående ett tillgänglighetsarmband. Det armbandet får bara superspeciella barn som av en eller annan anledning inte fixar att stå länge i kö. Då Mike gjort sig värdig hämtade vi ut ett sådant. Nu behövde vi inte använda det men om det vart mycket folk så hade vi gärna använt det. Med det armbandet kunde vi gått före till bland annat linbanan och delfinshowen.
Här är vi vid savannen. Varje gång jag hör ordet savann tänker jag på en låt med 250kg kärlek. Den är rätt märklig. Rida rida get.
Vi kollade på massa söta djur och eftersom Nicci nyligen blivit allergisk mot tigrar så fick Nicci, Emilio och jag gå iväg när de andra skulle kolla tigrar. Vi gick och köpte kaffe och dansade med massa utklädda personer som dansade ormen.
Här är jag och min söta Cimberli, som har en tatuering i pannan =)
Nicci gillade aporna och när jag och syrran jämförde var deras kroppsspråk rätt lika ändå. Niccis och apornas alltså!
Vi var och kollade på den vackra delfinshowen. Den var helt magisk! Så fin och häftig att kolla på och delfinerna ser verkligen ut att trivas. Nicci ropade oooh med sin grövsta röst varje gång delfinerna hoppade och gjorde saker. Den rekommenderar jag verkligen!
Det sista vi tänkte göra var att åka linbanan. Jag är så rädd för höjder men lyckas alltid dölja det för barnen. Så även denna gång!
Vi såg inte så många djur och det mörknade på vägen men det var en härlig upplevelse, även om jag hade lite panik ibland. Jag ställde mig själv frågan: ser alla djur i mörkret?
Här är vi nästan tillbaka igen. Den tog en bra stund att åka men titta så vacker utsikt!
Efter att min syster och hennes son plockat världens största blomkålssvamp i Kolmårdsskogen stannade vi för ett pit-stop för att kolla till på Bamse. Mike blev väldigt imponerad och sedan köpte killarna en burk med dunderhonung. Sedan åkte vi trötta sakta hemåt!
Min Mike
Tiger-Mike har äntligen fått klart sin utredning! Det var många besök hos läkare, psykolog och logoped innan vi tillslut blev klara. Han utreddes på ett extremt bra ställe som heter BNK, BarnNeuroPsykiatrin i Göteborg. Det var läkaren på Habiliteringen som skrev en superremiss dit och som tur var antog de sig Mikes fall. För den som undrar om vad det är för skillnad på Habilitering och Rehabilitering så är svaret ungefär: Rehabilitering går man till om man har någon åkomma som man kan blir frisk ifrån. Habilitering går man till om man har något som man inte kan bli frisk från, tex kromosomavvikelse.
Här är den söta numera ordentligt utredda pojken Mike!
Sedan tidigare vet vi ju att han har en kromosomavvikelse. En extra del på en del av en kromosom =) Faste den extra delen sitter på alla kromosomer i hela kroppen, i princip.
Men vi misstänkte att det var något mer, exempelvis autistiska drag och språkstörning. Efter att Mike gjort massa tester stod det klart att han numera har (eller har haft hela tiden såklart): 17P11.2 PTLS, ADHD med främst uppmärksamhetssvårigheter och autistiska drag, språkstörning både impressiv och expressiv) och en intellektuell funktionsnedsättning! När det gäller ADHD så är det ADD som Mike har.
Givetvis kan alla diagonserna, förutom PTLS ändras genom åren men just nu är det dessa diagnoserna som gäller och vi gör allt för att bemöta honom på bästa möjliga sätt, tack vare att vi nu mera vet mer konkret vilka svårigheter som Mike har. Idag var vi hos logopeden och då började Mike säga bokstäverna på sin jacklapp och sedan sa han de som stod på min tröja! Han förvånar och imponerar på oss varje dag, han är helt otrolig!
