Sälen -20
Barnen gick en vecka i skolan, eller snarare tre dagar! Jag var hos Revisorn för bokslut (som jag haft ångest över i flera månader) och så packade jag som bara den. Inget nytt behövdes till barnen, förutom skidstrumpor till de två stora.
Jag hade lagt fram kläder till Snobb-Mike. Jag lägger alltid fram kläder till barnen för hela veckan när det är skola. Även vid särskilda tillfällen läggs kläderna fram. Nu skulle vi iväg till Sälen och jag hade lagt fram kläderna ovan på bilden.
Mike (nyduschad därav galna håret) som i vanliga fall helst har skjorta och jeans/badbyxor valde pyamasen han fått av tomten istället för det jag lagt fram. Nåja, man måste välja sina strider! Älskar för övrigt hans Ninja-pyjamas!
Sedan bar det av mot Sälen! Några timmar senare, kanske 7-8h var vi framme. Konstigt nog var det knappt någon snö på hela vägen dit. Men när vi var 30 minuter från målet såg man att det låg snö i vägkanterna och på åkrarna. Vi åkte som vanligt upp till Sälen med goda vänner! Allt funkar perfekt med våra familjer tillsammans och vi trivs så bra med varandra!
Mike kände sig redo direkt när vi kom fram, fick köpt en hjälm och nya Gortexavantar på vägen med!
Ännu mer taggad var han när vi vaknade dagen efter! Jag med!
Kände mig som ett fånigt barn över att vara besviken för det inte var snö på vägen med fick lägga de egentligen obetydliga tankarna åt sidan och vara tacksam för jag var i Sälen och att alla backar var öppna = snö i backarna.
Här är Nicci på väg in i kön i en av alla barnbackar.
Här ska Cimberli och Nicci med i sittliften upp i höga backar!
Mike taggad! Mike åkte först själv med kände sig så osäker att vi fick köpa en sele till honom. Jag hade inte åka med honom för jag hade en inflammation i axlen, som makabert nog blev bättre i slutet på veckan trots mycket stavande med den!
Här är vi på väg upp till en svart backe. Älskar att mina blå skidkläder har RECCO lavinskydd, om det nu mot alla odds skulle vara en lavin i Lindvallen. Här har jag i mina Airpods, senare märker jag att musiken som spelades bara spelades i huvudet ( sjunger *för många bollar i luften* ). Plötsligt insåg jag att jag tappat ena Airpoden, tar upp telefonen och ska plinga dem (alltså hitta mina Airpods) och då glider telefonen ur min hand och börjar kana ner för backen. Iphone har bra glid ska ni veta, grymt bra glid, man skulle kunna tro att jag vallat telefonen med vad man nu vallar saker med! Som tur var stod det någon i mitten av backen som lyckades höra mina skrik, eller se mina pekningar. Bra med vattentät telefon ändå, telefonen var glad när jag fick tillbaka den och hade säkert gärna åkt en vända till i backen.
Så fint det är på kvällen! Här bär det av mot bowling! Jag vann givetvis, trots inflammation i axeln och bowlande med fel hand.
Här har jag kommit på den brillianta iden att vi alla skulle ta oss upp till toppstugan. Jag hade kollat kartor i förväl, eftersom jag har extremt dåligt lokalsinne, vilken väg vi skulle skida. När vi började närma oss märkte jag att det som vanligt inte stämde överens, hjärnan och omgivningen alltså. Vi var tvugna att ta oss ner för en av de stora backarna för att kunna ta oss upp till toppstugan. Man måste alltså upp, ner och upp, så dumt planerat av dem! Jag var så nervös för det var första gången Mike skulle åka sittlift. Jag tycker det är obehagligt överlag att åka, för det är högt och jag kan inte stoppa den själv. Mike fixade sittlifterna galant förresten! Jag håller alltid på att ramla när jag hoppar av, mer eller mindre.
Jag körde oss vilse som vanligt. Vi hamna offpist och snön var så djup, det hade snöat konstant i två dagar. Det var omöjligt att svänga då skidorna skar ner så där en halvmeter i snön. Killarna gick och jag åkte på huk rakt ner, slängde mig så klart ner åt höger och vänster ett par gånger då det gick för fort men ner kom vi. Till Fun Parken, så flera läskiga gupp senare åkte vi upp igen.
Här står Nicci vid brasan i Toppstugan och ser skrämmigt glad ut.
Älskar Mike på denna bilden, haha han är så skön!
Toppstugan är fantastisk! Så trevlig personal, varm och skönt inne och så kan man köpa både mat, dryck och fika, finns två restauranger i den. Kakorna är förvånansvärt torra dock, antar det beror på Sälen-luften...
När vi skulle åka tillbaka hade det redan börjat mörkna, eftersom det tog oss flera timmar att åka till Toppstugan! Älskar vägen tillbaka. Nedförsbacke och så vackert!
Cimberli ville självklart prova svarta backar. Jag åkte slalom som jag var besatt och när jag plötsligt tittar upp ser jag CImberli åka störtlopp nerför backen. Jättekul tyckte hon och önskade att det gått fortare. Jag förklarade när jag äntligen kommit ner att det är farligt att åka så fort för marken kan va ojämn med mera, Cimberli skrattade och sa att hon ville att det skulle gå ännu fortare och att dedt går så sakta om hon åker slalom. Detta upprepar hon förresten i varje backe, utom i Fun Parken, där hoppar hon i guppen. YES!
Kommentarer
Trackback
