i Somras fick jag för mig att jag var tungen att komma till level 40 på Pokemon. Jag började spela Pokemon när min vän A tvingade mig att splea, det var när spelet släpptes 2016. Sedan spelade jag och Cimberli och så småningom rann det ut i sanden, så att säga. När Nicci hade Hjärninflammation (efter att viruset gått upp i hjärnan när han hade vattkoppor) spelade vi en del. Fångade Pokemon nere i kulvertarna. Efter det glömde vi av lösenordet då Cimberli blev utloggad från sitt konto. Så ett tag hade hon mitt konto och sedan kunde vi inte logga in.  

 

I våras gick jag och barnen i snitt 2,5 km varje dag. För att få med barnen ut började vi alla spela Pokemon. Jag och Cimbrli åkte runt, gick runt hela sommaren och fångade Pokemon, vi fick då reda på att man kunde ha Pokemonen i gym för att få Poke Coins och att man kunde Raida och genom det få massa XP som krävdes för att levla upp. Vi lärde oss mer och mer och då kom jag på utmaningen att vi skulle komma till 40 innan årets slut. Först började jag med att fånga alla Pokemon, alltså alla, även skräp-Pokemon som jag kallar det. Sedan en månad tillbaka har jag därigenom kunnat evolva i princip alla jag fångat då varje ras haft massa candy. Så mycket enklare ett spel är när man förstår hur det fungerar. Innan brukade jag kasta saker som tog plats i min Poke-väska, saker som för mig var obrukbara (typ rare candys och lucky ägg) men nu vet jag bättre. Slänger inga Shiny längre heller... om jag inte har jättemånga av samma typ. Så nu är det bara hoppas att jag hinner, men jag ligger i fas! Har blivit kallad tönt av sådär två vuxna och ett random barn, jag blev så glad! Sällan jag blivit kallad det och jag kände mig som en forskare, eller som en smart människa!