Då har alltså några klåfingriga människor varit framme i Övre krok igen. För några år sedan blev vi av med en fyrhjuling, barnens fyrhuling. Denna gången var det stentjuvar som var på besök. 

 

 

Tjuvarna som bestod av en kille, tjej och en hund (har väldigt exakt beskrivning men vill inte outa personerna). Grannar såg dem och stod kvar hela tiden och såg på när tjuvarna stal stenen. Tjuvarna hade med sig en påse, alltså var detta överlagt. Inte kunde de gå speciellt långt med den påsen med sten i heller, sten är ganska tungt. Jag förstår inte hur folk fungerar, stjäla sten? 

 

 

 

Eftersom jag ville ha kvar de resterande stenarna började jag och killarna flytta dem. Först i påsar och med små sandspadar, de fungerade inte, påsarna klarade inte av någon vikt alls innan de gick sönder. Sedan med Gekåspåsar och större sandlådespadar, de fungerade bättre men gav inte det resuktatet jag var ute efter. Killarna gick och jag fortsatte ensam. Denna gången hade jag en skottkärra med påsar i, eftersom kärran var så smutslig och jag inte ville smutsa ner mina fina glittriga vita stenar. Det gick ännu bättre, speciellt när jag hade på mig Cimberlis vintervantar och kunde gräva i stenen, svårare var när jag skulle lassa av stenen som låg i de överfulla påsarna i skottkärran. Påsarna gick sönder igen. Nicci kom ut och undrade vad jag gjorde och varför jag la stenen i lite överallt. Jag visste inte var jag skulle lägga den så la en liten hög på altanen, en hög i garaget, en hög i den befintliga stengången, en egen hög bland de mörka stenarna, en tjock rad, samt en hög på gräsmattan. 

 

 

Tillslut kom jag på att jag kunde tvätta rent skottkärran och lägga stenen direkt i. Med hjälp av en jättestor spade. Cimberli hjälpte till att ösa på stenen på spaden, varje gång jag satte spaden i påsen var det som att sätta den i betong - tvärstopp! Jag är så klen. Efter några h hade jag lyckats flytta 250kg sten. Gott! Nu ligger den lite här och där. Men jag antar att jag kommer hitta tjuvarna liggandes i grusgången nästa gång nu när det inte finns någon påse att gräva i... 

Versaler gör mig rädd i vanliga fall men: PINSAMMA människor.